PABLO PALACIOS

MAKE, FAR OCH GRUNDARE AV FATHERHOOD CULTURE

Jag minns min barndom som fylld av vilda lekar. Jag föddes i Stockholm med en svensk mamma och en chilensk pappa, och växte upp i ett kollektivhus med över sjuttio lägenheter. Mina grannar var mina bästa vänner, och vi var ofta ett tiotal pojkar som sprang runt tillsammans tills någon förälder ropade hem oss.

Den gemenskap jag upplevde där – känslan av att tillhöra en plats och dess människor, att vara en del av en by – är en av hörnstenarna i det liv som jag och min familj försöker bygga idag.

Som pojke drömde jag om hjältedåd och ett liv som fotbollsspelare. Den drömmen bar mig genom tonåren, och det var först vid nitton års ålder som jag släppte tanken på en karriär inom elitfotbollen.

När jag var arton reste jag ensam till Chile för att bo hos släktingar. Jag trodde att jag skulle komma hem. Under hela min uppväxt hade jag byggt en stor del av min identitet kring en enda sanning: Jag är inte svensk.

Men verkligheten gick inte att fly från. Vägar av jord, skottlossningar och en kultur som jag inte förstod skakade om min bild av vem jag var.

Och jag insåg något som jag aldrig hade velat erkänna. Jag var mer svensk än jag någonsin hade velat vara.

I tjugoårsåldern var sökandet efter äventyr allt. Det ledde mig till militären och vidare till studier inom journalistik.

Men resan vände också inåt. Under en period levde jag i en klostermiljö inom den yogiska traditionen – en erfarenhet som har formar mitt sätt att förstå kroppen, sinnet och människans inre värld än idag.

Det var efter denna period som jag skrev boken Tankar mellan hjärtslag – en bok om sökandet efter identitet. När den senare översattes till spanska fick jag möjligheten att återigen resa genom Amerika.

År 2018 flyttade jag till Köpenhamn tillsammans med min gravida fru.

Jag kunde inte språket. Jag kände ingen. Och tre veckor senare började jag på utbildning till snickare.

Samtidigt började en gnagande känsla växa inom mig. Jag skulle bli pappa – och jag började inse något som skrämde livet ur mig.

Jag förstod att jag var en pojke i en mans kropp.

De senaste åtta åren har mitt största fokus varit att bli en man.

Precis som många andra män genomgick jag aldrig någon initiering in i en manlig gemenskap. Som en ung man på väg in i vuxenlivet fick jag aldrig uppleva den psykologiska, spirituella och symboliska döden av pojken och barndomens identitet – för att sedan rituellt återfödas som man.

"Bristen på detta, och konsekvenserna av det är något som det moderna samhället idag brottas med".

Unga män bär på en explosiv energi, och uttrycket - "Initiera dem, annars kommer de att bränna ner byn för att känna dess värme." fångar något djupt mänskligt – längtan efter vägledning, riktning och tillhörighet.

Att växa upp utan män att spegla sig i och lära sig av är skadligt. För mig var frånvaron av förväntningar, förebilder, bekräftelse och vägledning en av de krafter som drev min ilska tills vreden började ta över.

Istället för att kliva ut i livet och ta ansvar – både för min yttre verklighet och min inre värld – sökte jag flykt genom beroenden, bitterhet, och genom att dra mig undan från relationer och gemenskap.

Insikten om att jag var en pojke som skyllde mitt liv och världens tillstånd på omständigheterna omkring mig blev en verklighetscheck av enorma proportioner.

Jag förstod att berättelsen jag bar på om mig själv behövde förändras. Jag behövde bygga mig själv till den person jag ville bli, och skapa den värld jag ville leva i. Jag behövde ta fullt ägarskap över mig själv.

Även om det har gått åtta år är varje dag fortfarande ett val att kliva in i min kraft.

Att välja att stå i linje med mitt ord och mina värderingar. Att välja livet, glädjen och den lekfullhet som kommer när jag fortsätter att växa och bemästra mig själv som man, pappa, bror, son och vän.

Att ta på mig mer ansvar och samtidigt sträva efter frihet. Att bygga brödraskap mellan män och tillåta mig själv att hållas ansvarig av andra män.

Idag lever jag i Stockholm tillsammans med min fru och våra tre barn. Jag ägnar mitt liv åt min familj och min vision – min stora passion - MÄN.

I det här arbetet skapar jag processer som hjälper män att återknyta kontakten med sin djupare visdom och sin kropp.

Jag tror att den inre rösten som vägleder oss genom livet – även när den är svag eller svår att höra – kan stärkas genom en djupare kontakt med kroppen.

Genom att förena sinne och kropp, och integrera vår sexuella energi med magen, hjärtat och huvudet, kan vi män upptäcka vår verkliga styrka.

En skatt som ofta ligger gömd på botten av den mörka sjön i vårt inre landskap – den plats som pojken inom oss kanske är mest rädd för att besöka.

Jag ser att vår tid präglas av stor förvirring och smärta. Jag ser en maskulinitet i kris och män som har dragit sig undan från sitt ledarskap – i sina egna liv, i sina familjer och i samhället.

I mitt arbete med män ser jag något annat.

Jag ser män och pappor som slutar gömma sig från sin inneboende kraft och kärlek.
Jag ser män som vågar drömma stort, som uttrycker sin livsvision med tydlighet och intention, och som tar ansvar för riktningen de väljer att gå.

Här finns en väg framåt – för mig, för dig och för mänskligheten som helhet. Världen längtar efter män som kan leda med integritet, passion, styrka och kärlek.

Men för att det ska bli möjligt måste vi först äga oss själva. Därefter kan vi tillsammans arbeta för en bättre värld.

Att äga sig själv som man innebär att våga vandra in i sin smärta – känslomässigt, spirituellt och psykologiskt. Det innebär att ställa de stora frågorna:

Vilken berättelse berättar jag för mig själv om vem jag är och om världen omkring mig?

Det innebär att hedra sin kropp, ta ansvar för sin hälsa och sina relationer, och förstå att det finns ett större syfte här. Som män och pappor är vårt yttersta ansvar att vara till tjänst för andra.

Men för att kunna göra det måste vi förstå vårt högre syfte och plantera det i våra hjärtan, så att vi varje dag kan orientera oss mot norr.

Som män är vi här för att bygga en bättre värld – inget mindre. Och det börjar med oss. Så att vi kan fostra starka män ur våra pojkar. Så att kommande generationer kan se oss som förebilder. Som män som visar vägen. Med mod och hjärta.